2012-12-27
20:07:37
I can't understand that he's really gone...
http://www.youtube.com/watch?v=ItF7uXKZuMQ
Nu orkar jag snart inte mer. Att vakna på morgonen och hoppas på att det kommer bli bra.. Jag orkar inte längre. Att le och va glad fast jag egentligen inte är det.. jag orkar inte längre.. Att stå emot, männsikorna, tårarna. Jag orkar inte längre.
Jag har alltid haft folk att vända mig till. Vänner att vända mig till.. Folk som lyssnar, folk som bryr sig och inte bara säger att dom finns där. Det fanns alltid nån där. Som verkligen fanns där. Men just nu, i denna sekund. Denna stund.
det finns ingen jag kan prata med just nu, ingen...
Även om jag vänder mig till nån så kommer de inte förstå. De kommer inte lyssna, de kommer inte hjälpa.
Utan de vill bara veta
Allt börjar nå sin gräns. Inte bara att du förstör för mig. För oss. För alla. Utan det är så mycket just nu som bara kör sig. Vännerna.. jag orkar inte med vissa just nu. Att hålla inne tårarna, det är det som jag kämpar med mest just nu. Jag vet att jag klarat värre saker än det här. Jag vet att jag kommer klara det här om jag verkligen vill och försöker. Men vill jag? jag vet ingenting längre.
Just nu känns det som om jag inte vill nått längre, som om jag inte orkar med nått längre.
Just nu känns det bara tomt och att allt jag kämpat för, att bygga upp mig, bli starkare.
det har jag gjort helt i onödan
för det som tog så lång tid att bygga upp.. har på mindre än en minut, rasat ner.
På grund utav vissa speciella personer.. Som betyder så mycket för mig, men som jag sa orkar jag inte mer
de bara sant alla går upp o ner hella tiden
¨åhhh men men vi hörs sen
puss
Kommentera inlägget här:
